*gäääsp*

Det har varit en av de lite sämre nätterna inatt. Molle har varit gasig i magen och inte riktigt velat/kunnat komma till ro. Så jag har inte sovit varken speciellt mycket eller särskilt bra, men är väldigt tacksam för den halvtimme som Rasmus tog honom imorse trots att han skulle till jobbet, så att jag fick sova ostört en stund.

NU å andra sidan sover han som ett barn. Vilket är helt logiskt eftersom han ÄR ett barn. I vanliga fall skulle jag genast ha kånkat upp oss båda på övervåningen och lagt mig att sova själv, men just idag (och just nu) har jag hantverkare här. De sköter sig visserligen ganska bra själva, men... och precis DÅ kommer de och behöver låna en sax. Vilken tur att jag inte sov!

Molle är i desperat behov av manikyr, men han ogillar verkligen att få naglarna filade. Inte vet jag om han föredrar att vara helt randig av alla rivsår han lyckas ge sig själv. Stackars lille sork!

I veckan har vi fått hem en bekräftelse från Skatteverket på att Molle nu heter Molle. Molle Oscar Herkules för att vara mer exakt. Jag kunde faktiskt inte vara mer nöjd med namnen! Oscar efter våra bröder och Herkules fanns i pappa Rasmus släkt redan på 1500-talet. Ingen i släkten har dock hetat Herkules sedan 1700-talet, så det var ju faktiskt dax att återinföra det.   

"Mama"

Det lär dröja innan Molle säger mamma (dessutom tror jag att han kommer säga pappa först), men likt dockorna i Tomtens verkstad är han godkänd! Dock utan stämpel i rumpan.

Skämt åsido. Allt verkade vara som det skulle på tvåmånaderskontrollen. Han väger nu 6570 gram och är 61,5 cm lång. På 9 veckor (och en dag) har han växt 11,5 centimeter. Helt galet! Inte konstigt att vi (jag) får köpa nya kläder hela tiden.   

Jag försöker plåga mig igenom ett avsnitt av Top Model. Det är sådär halvproblematiskt. Jag som brukade gilla den här serien, nu begriper jag inte vad alla de där magra människorna gör på min tv-screen. Nej, då föredrar jag minsann Biggest loser. Det ger hopp om framtiden.

Jag trodde - eller nej, jag hoppades - att jag skulle tillhöra den där gruppen nyblivna mammor som tappar alla sina graviditetskilon genom att amma. Som går ner tvåsiffrigt redan första veckan. Låt mig klargöra att jag I N T E tillhör den kategorin. Istället går jag UPP i vikt. Oh joy! Jag kommer inte ens i en del av de kläder jag kunde ha under graviditeten. Men så tittar jag på den vackraste lille prinsen av dem alla och inser att det är SÅ värt det! Det är bara att byta kanal då det är Top Model. :-)

Idag ska vi iväg med Molle till läkaren för tvåmånaderskontrollen. Han ska vägas, mätas och visa att han kan le. Vad mer de kollar vet jag inte. Som tur är har Molle verkligen börjat le och skratta nu de senaste dagarna. Speciellt åt Farfar.   

Jag måste bli bättre på att uppdatera här i bloggen. Det händer ju så himla mycket med Molle. Man hinner knappt blinka så har han tagit studenten...

Vid födseln: 3700 gram. 50 cm lång.

2 dagar: 3415 gram (lägsta vikt)

4 dagar: 3480 gram

13 dagar: 3800 gram

19 dagar: 4230 gram. 53,7 cm lång.

1 månad: 4875 gram. 56,5 cm lång.

5 veckor, 2 dagar: 5370 gram

6 veckor, 1 dag: 5650 gram, 58 cm lång

7 veckor, 2 dagar: 6005 gram

Idag förtjänar jag någon form av belöning - en guldstjärna allra minst. Jag har nämligen äntligen kommit ut på den första "egna" barnvagnspromenaden. Jag knallade förstås inte omkring ensam med en tom barnvagn, utan Molle låg tryggt nerbäddad där i. Hunden Trixie och katten Svarten följde också med. Så klart.

Jag hoppas att jag ska komma ut med Molle i barnvagnen lite oftare nu när spärren har släppt. Om man nu kan säga att spärren har släppt när man stannar var femte meter för att kontrollera att barnet fortfarande andas.   

Förutom denna premiärtur med barnvagnen har jag dessutom ringt och bokat kyrkan till barndopet, så nu hoppas vi att rätt präst kan den dagen. Annars verkade Barlingboprästen himla trevlig också.

Som grädde på moset lyckades jag påbörja matlagningen innan Rasmus kom hem från jobbet.

Det har helt enkelt varit en riktigt bra dag. Och imorgon är Molle fem veckor gammal.